Måste skratta för att undkomma tårarna
Och jag känner att förkylningen är på väg.
Allting började så fint idag men vjag har haft årets värsta kväll. Jag ler och tänker på annat som bra musik och glada nätter. Och snö under vintern i sverige. och så dyker alla barndomsminnen upp då man åkte pulka med grannbarnen i kullen bredvid huset. Och man var glad. utan bekymmer. Men idga är inte en sådan dag. För idag svider det och jag känner hur tårarna rinner under huden. för glädjen var visst inte lika stark och tårarna övervann den.
Men jag har lärt mig att tro på att solsken faktiskt kommer efter regn. jag litar på det. När den än kommer, så är den välkommen. Fast jag vet att den riktiga solen kommer dröja ett tag. men jag väntar på den, och jag vet att den dagen då den dyker upp i liv och lyser upp det, det är den dagen jag kommer vinna tillbaka mitt självförtoende. och min egoism. Egoism är den finaste egenskapen man kan ha. Jag önskar jag var lite egoistisk i alla fall. Ibland så måste man bara.
Jag förstår inte hur jag alltid lyckas vara den som förlorar.
Alltid jag som förlorar. Alltid jag som sitter och grubblar över något som jag egenetligen inte är skyldig över. Och dom andra känner glädjen medan jag känner tårarna även i fingertopparna. Snart är dom här - Synliga.
